| 26 Kapitlet |
1 | När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar: |
2 | »I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.» |
3 | Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus, |
4 | och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom. |
5 | Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.» |
6 | Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus, |
7 | framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords. |
8 | Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas? |
9 | Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.» |
10 | När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig. |
11 | De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid. |
12 | När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning. |
13 | Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.» |
14 | Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna |
15 | och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar. |
16 | Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom. |
17 | Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?» |
18 | Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'» |
19 | Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet. |
20 | När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv. |
21 | Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.» |
22 | Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?» |
23 | Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig. |
24 | Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.» |
25 | Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.» |
26 | Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.» |
27 | Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla; |
28 | ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse. |
29 | Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.» |
30 | När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget. |
31 | Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.' |
32 | Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.» |
33 | Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.» |
34 | Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.» |
35 | Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna. |
36 | Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.» |
37 | Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas. |
38 | Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.» |
39 | Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!» |
40 | Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig! |
41 | Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.» |
42 | Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.» |
43 | När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. |
44 | Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord. |
45 | Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer. |
46 | Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.» |
47 | Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste. |
48 | Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.» |
49 | Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt. |
50 | Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången. |
51 | Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. |
52 | Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd. |
53 | Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar? |
54 | Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?» |
55 | I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. |
56 | Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.» Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde. |
57 | Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig. |
58 | Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva. |
59 | Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; |
60 | men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram |
61 | och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'» |
62 | Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?» |
63 | Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.» |
64 | Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.» |
65 | Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen. |
66 | Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.» |
67 | Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen, |
68 | och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?» |
69 | Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.» |
70 | Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.» |
71 | När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.» |
72 | Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.» |
73 | Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.» |
74 | Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen. |
75 | Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen. |