| 18 Kapitlet |
1 | Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade: |
2 | Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid. |
3 | Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk? |
4 | Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats? |
5 | Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken. |
6 | Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom. |
7 | Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall. |
8 | Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram; |
9 | snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt; |
10 | garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig. |
11 | Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram. |
12 | Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall. |
13 | Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar. |
14 | Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän. |
15 | I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning. |
16 | Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort. |
17 | Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen. |
18 | Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets. |
19 | Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan. |
20 | Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning. |
21 | Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud. |