| 25 Kapitlet |
1 | Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ. |
2 | Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig. |
3 | Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst. |
4 | HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar. |
5 | Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid. |
6 | Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet. |
7 | Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE. |
8 | HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen. |
9 | Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg. |
10 | Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd. |
11 | För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor. |
12 | Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja. |
13 | Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet. |
14 | HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem. |
15 | Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet. |
16 | Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt. |
17 | Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål. |
18 | Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder. |
19 | Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt. |
20 | Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig. |
21 | Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig. |
22 | Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd. |