| 7 Kapitlet |
1 | En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull. |
2 | HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig, |
3 | så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning. |
4 | HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer, |
5 | har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak, |
6 | så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. Sela. |
7 | Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom. |
8 | Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden. |
9 | HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet. |
10 | Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud. |
11 | Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga. |
12 | Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas. |
13 | Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo; |
14 | och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande. |
15 | Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet. |
16 | Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver. |
17 | Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska. |
18 | Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn. |