| 42 Kapitlet |
1 | Job svarade HERREN och sade: |
2 | Ja, jag vet att du förmår allt, och att intet som du besluter är dig för svårt. |
3 | Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå. |
4 | Men hör nu, så vill jag tala; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked. |
5 | Blott hörsägner hade jag förnummit om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon. |
6 | Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig, i stoft och aska. |
7 | Sedan HERREN hade talat så till Job, sade han till Elifas från Teman: »Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort. |
8 | Så tagen eder nu sju tjurar och sju vädurar, och gån till min tjänare Job och offren dem såsom brännoffer för eder; ock låten min tjänare Job bedja för eder. Till äventyrs skall jag då, av nåd mot honom, avstå från att göra något förskräckligt mot eder, till straff därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.» |
9 | Då gingo Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naaman åstad och gjorde såsom HERREN hade tillsagt dem; och HERREN tog nådigt emot Jobs bön. |
10 | Och då nu Job bad för sina vänner, upprättade HERREN åter honom själv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han förut hade haft. |
11 | Och alla hans bröder och systrar och alla hans forna bekanta kommo till honom och höllo måltid med honom i hans hus, och ömkade honom för alla de olyckor som HERREN hade låtit komma över honom. Och de gåvo honom vardera en kesita och en guldring. |
12 | Och HERREN välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer än begynnelsen, så att han fick fjorton tusen får, sex tusen kameler, ett tusen par oxar och ett tusen åsninnor. |
13 | Och han fick sju söner och tre döttrar. |
14 | Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk. |
15 | Och så sköna kvinnor som Jobs döttrar funnos icke i hela landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras bröder. |
16 | Och Job levde därefter ett hundra fyrtio år, och fick se sina barn och barnbarn i fyra led. |
17 | Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva. |