| 11 Kapitlet |
1 | Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade: |
2 | Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt? |
3 | Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas? |
4 | Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»? |
5 | Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig, |
6 | om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning. |
7 | Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet? |
8 | Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå? |
9 | Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet. |
10 | När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom? |
11 | Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter. |
12 | Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa. |
13 | Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom, |
14 | om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor, |
15 | ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta. |
16 | Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit. |
17 | Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon. |
18 | Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila. |
19 | Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest. |
20 | Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan. |